Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Proletärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trampa ner Kårre under fotterna, då kan ingen säga vem
som har gjort’et.
Men ingen kunde komma fram. Fast som en mur av granit
stod massans kärna runt kring talarstolen. De yttersta i
kretsen gräto av hat, men måste stå stilla.
Längre in i talldungen höllo sig några herrar avsides för
sig själva. Ett par tidningsmän, som antecknade
landshövdingens storartade och gripande tal, ett par träpatroner
också, med stora bukar i vita västar, med hängande hakor
och glosiga dödmansögon. Dessa uppkomlingar, som ännu
knappast hade trampat ut träskorna, kände sig riktigt som
fina människor, när de hörde all grannlåt landshövdingen
pratade för deras skull.
Nu talade han så bevekande där inne. Han bad de
stackars vilseförda erkänna, att de blivit tvingade av sina
brottsliga ledare till detta uppror.
Svaret kom ögonblickligen. Mångtusenstämmigt dånade
ur massan:
— Nej!
Kort och gott. Det blev tvärtyst ett ögonblick efter det
väldiga ropet. Sedan hördes åter landshövdingens röst. Några
gamla i hans närhet sträckte sig ändå närmare med hand
bakom öra för att riktigt säkert höra allt:
Ville de inte nu ändå i godo uppgiva denna hopplösa
strid mot övermakten?
Samma svar. Tungt som ett klubbslag:
— Nej!
Så ohjälplig var alltså saken. För landshövdingen
återstod ingenting mer att tala om.
I morgon var pingstafton. Under helgen skulle hållas frid,
men sedan måste saken ha sin gång med ondo eller godo.
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
