Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Proletärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad förstod han inför arbetsfolket? — Rakt ingenting.
Han var en fint bildad man, mognad under umgänge med
de noblaste, största, genialaste män vårt land den tiden ägde.
Det lägre folket, fattigfolket, syntes från hans fönster på
samma sätt som från alla andra bildade människors fönster.
Det såg ut som en samling arbetsdjur, bland vilka ett
välvilligt öga dock kunde upptäcka många nätta eller rörande
små idyller.
Måste inte all kultur byggas upp på arbetsdjurens och
slavarnas nackar? Hur skulle annars de rika andarna kunna
leva?
Svaret var givet på den tiden likaväl som i vår tid:
slaveriet måste finnas i någon form.
Längre ha vi ännu inte hunnit.
Varför skulle man fordra mer av denne landshövding?
Hans plikt var att upprätthålla samhällets ordning.
Kårre gjorde så gott han kunde. Efter sina rättsbegrepp
handlade han med god och ärlig vilja.
Sedan strejken var sprängd, reste han omkring till verken
och höll ståndrätt.
Då hade herrarna goda dagar.
De stodo på sin egen ägande mark. Hos dem var
landshövdingen och lagen. Framför dem stodo arbetarna.
Runtomkring stodo soldaterna. Herrarna viskade i
landshövdingens öra, varje ord de sade gick som smör och bröd i
en skräddare, arbetarna häktades till höger och vänster.
På ett verk mötte Kårre ett bekant ansikte. En ung man
— ljus — med klara ögon — ja visst! Det var ju han, som
hade talat så frimodigt på vreten invid Rödeviksvägen den
första kvällen. Och sedan på rådhuset som ordförande. Där
är han ju — vad heter han? — Broström! — Nå, det var
ju ett rart fynd, en av strejkens farligaste ledare!
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
