Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Proletärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det började komma lustiga rykten om en liten halt
skräddare, som hette August Palm. Han traskade omkring i landet
och var ovettig och rolig, gjorde folkmöten, blev bortkörd,
men dök genast upp igen på andra håll. Vad hade han att
säga? Det var något om socialism. Vad skulle sådant vara
bra för? Ett nytt rike på jorden en gång i framtiden — ja,
men det är långt hädan och dit. Hur skulle arbetarna hjälpa
sig fram under tiden?
Allt detta jäste i huvudet på Gustav Carlsson, där han
åter gick i sitt dagliga knog på en brädgård.
Men det var inte som i forna dagar, då hans hjärna malde
i tömning och alstrade bitterhet och formlösa önskningar
om något som borde vara. En och annan tanke i fastare
form hade kommit drivande med tidningarna. Han började
skymta en allt säkrare möjlighet att komma fram till
lycksalighetens land, om bara alla arbetarna förenade sig.
År 1885 fick han äntligen, efter oändligt resonerande och
funderande fram och tillbaka, en liten fackförening bildad
vid verket där han arbetade, några mil från Helgestad uppåt
Svartälven.
Han var så hjärtinnerligt glad i själen, allt i hela vida
världen började skimra i ljusare dager för hans ögon, det
klang som segersång i luften.
Han bara slog ifrån sig, när ett fruntimmer han varit en
smula tillsammans med, kom och talade om för honom i
förtroende en betänklig sak.
— Va ä de fråga om?
— Jo, de ä––––––
— Nä, kom aldri me de!
Han måste ju erkänna, att han haft liksom lite kuckeliku
med henne, men nu hade han då ingen tid att tänka på
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
