Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Proletärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han läste högt för den grinande församlingen en skrivelse
han fått från myndigheterna angående den vägrade
fattigvården.
— Dom börjar allt ge me sej ändå, ska ni få si! Ett ord
av Gustav Carlsson till, så spricker dom! menade gubben,
guldögonen gnistrade i hans rynkiga ansikte, högra axeln
hade sjunkit ännu mera ner, de sista åren hade pressat
honom grymt. Hans knubbiga gestalt såg nog tämligen
obruten ut, men fotterna rördes så tungt, när han gick,
tröttheten höll honom fast i ålderdomens järngrepp.
— Stå på dej, Carlsson! menade karlarna. Du ä i din
goa rätt, eftersom du vari skriven här i kommun så länge.
— Skulle tro de. Ska inte bolagena ge en hyggli pension
åt mej för allt mitt arbete i deras tjänst? Ä de nån som
har en bit papper bara, penna har ja själv — han fiskade
upp en blyertsstump ur västfickan.
— Här så! Papper va de ja! svarade en ung man i
hopen. Anteckningsboken, duger de?
— Duger bra, svarte Carlsson. Hör du, min gosse — nä
men säj mej en sak, va kan en sån herre råka te å heta?
— Gerhard Brand ä namne, om de ä känt.
— Gerhard — de ä hört. Å stämmer gör de. Va far din
va för en jäkel, de angår mej inte, men hör du pojke, va
hette mor din?
Pojken teg och tittade på Carlsson en stund. Så drog ett
stilla grin över hans glåmiga ansikte:
— De va festligt! Här råkar man bli närmare bekant
me farsan!
Då blev allt Carlsson smått generad. De sorgligt
försummade fadersplikterna stego upp inför hans inre syn, och
allt folket fröjdade sig omkring de båda männen. Pojken
blev ädelmodig, han såg faderns skamsna vånda.
187
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
