- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
201

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Kulturmänniskor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med klingande silvertoner över gnistrande snö och blev borta
i skymningsdunklet.

Stjärnorna stego fram den ena efter den andra i blåvit
glans på himlavalvet. Fönstren lyste i alla små stugor runt
omkring, till hälften nerbäddade i snödrivorna.

Det var kallt på allvar. Bernt gnuggade öronen med
skinnvantarna och gick mot nykterhetskaféet, som genom dörren
sände ut en varm imma var gång någon mörk figur slank
ut eller in.

Men Bernt gick förbi. Han hade ingen lust att vara bland
folk i kväll. Han fortsatte hemåt till sängplatsen han hyrde
av en arbetarfamilj ett stycke därifrån.

Man borde egentligen inte se sådana saker, som han sett
i dag. Fängelset hade hittills för honom varit något
overkligt, sagolikt hemskt. Men nu fanns det ju i alla fall! Det
stod där och väntade, det gömde i varje ögonblick så många
levande människor, så många heta tankar. Där funnos inte
bara förbrytarna, där funnos även klasskampens slagna
hjältar.

Det var inte utan att denna klasskamp tedde sig för Bernt
på ett annat sätt efter en sådan upptäckt. Den skrämde honom
inte alls, snarare tvärtom. Han hade förut känt en viss
rädsla för allt det lösa pratet, som liknade barnlek utan
ansvar. Nu visste han, att under alla strömmar av ord låg
den hårdaste och mäktigaste grund, en sanning som krävde
nya och nya offer. Och människorna offrade sig utan fruktan,
med stolthet, syntes det!

Att Brand satt inne var nog så väl förtjänt, han hade
syndigt brukat sin mun mot länsman Åkerberg. Men Bernt
började skönja sammanhanget, han började ana hur
nödvändigt det var att skaka folket upp ur den försoffade vörd-

201

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free