Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Kulturmänniskor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naden inför alla samhällets myndigheter, som tillsammans
vakade över, att det olidliga tillståndet inte fick ändras.
Bernt hade råkat bli socialist.
Han hade gått in i Gustav Carlssons fackförening vid
Granå, ganska likgiltig inför de skimrande idéerna, men
slagen av det sunt förnuftiga i sammanslutningens tanke. I
fackföreningen fick han lära sig en hel del, som han aldrig
förut haft en aning om, han såg skymta fram en hel ny
tankevärld. Den måste han se på litet närmare. Då var det
att först lära sig alla de nya orden. Han funderade ut
meningen med dessa idéer, och hans likgiltighet försvann. Där
fanns inte bara sunt förnuft, där fanns även ett levande
krav på rättfärdighet, och på sådana toner svarade genast
strängaspelet i hans egen själ.
Han tog saken på blodigaste allvar, allt skulle göras
grundligt. Så skrev han in sig i nykterhetsföreningen, som
fanns där. Inte för att han behövde det, men nykterhet och
klarhet i hjärnan var det första nödvändiga för alla arbetare.
Snart låg fackföreningens praktiska verksamhet tyngande
på hans iver att få veta hela sanningen om denna underbara
lära; som en nyss omvänd hedning var han gripen i sitt
innersta av den nya religionens makt och ville bara djupare
in i mysteriet.
För sådant ändamål var just Gudälvs socialdemokratiska
ungdomsklubb bildad, där blev han även medlem. I
studiecirklarna granskades vandringsbibliotekens skatter med
fruktansvärd iver. På klubbmötena fick han även några gånger
höra Gerhard Brand tala, och det gick som en storm av eld
genom hans unga hjärta.
Den kvällen, när man fick veta att Brand var dömd, grät
Bernt sedan han kommit i säng där hemma. Vid
insamlingen lade han sedan fram en så stor sedel, att kamraterna
202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
