- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
203

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Kulturmänniskor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

häpnade. Han erbjöd sig, att på egen bekostnad resa ner till
fängelset för att lämna fram gåvan.

I hemlighet började han också skriva. Det gör alla unga
pojkar, som ha någon liten aktning för sig själva. Det var
inte på grund av dåraktiga skaldefantasier hos Bernt —
man måste ju deltaga i kampen med ordets alla vapen, då
måste man också lära sig att bruka dem.

Där han gick på vägen nu om kvällen, såg han
himlavalvet över sig, mörkt som en säck och översållat med
tindrande stjärnor. Runtomkring honom var marken underligt
ljus i dunklet. Det var av den tidiga vinterns snö, nyss
kommen för att ligga kvar så långt man orkade tänka framåt.
Över det mjuka täcket gled blicken undan så lätt och sökte
sig vidare bort mot svarta natten, som slöt sig som en mur
kring alla funderingar och stängde dem inne i en trång och
ogenomtränglig krets.

Där långt borta lyste några gulröda ljusprickar, de blevo
allt fler och fler — nu steg ett blåljust återsken upp som
ur ett hål i svarta mörkret, det kom från brukets elektriska
båglampor. Mitt i det böljande ljusmolnet på avstånd reste
sig en svart spökgestalt mot höjden, det var fabrikens
skorsten, ur vilken strömmade en tjock flod av rök. Det brusade
dovt i luften som från ett hav i fjärran.

Nu såg han alla små röda fönsterljus i Granå by, som
låg nerkrupen i snömarken ett stycke utanför bruksområdet.

Och han kände något gammalt och vanligt möta sig, en
lukt av kokad vitkål — den blev allt starkare för varje steg
han tog mot hemmet, snart kändes det på lukten, att den
där kokade vitkålen måste vara rutten också.

Bernt hade annars upphört att fästa någon
uppmärksamhet vid den dagliga sulfatstanken. Men i kväll kunde han

203

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free