- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
209

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Kulturmänniskor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

straffad med fängelse och ett som annat. Är han blott med
i bruset och kampen, så gör han sin nytta, sitt till för att
vi alla skola få åtminstone en fin utsikt!”

Handlingarna äro bara ett annat slags ord än drömmarna,
större skillnad är det inte, så länge man lever i idealens
värld. Hur mycken kraft har icke vår ungdom offrat i de
vackra ordens tillbedjan! Och Bernt var ännu inte längre
kommen än de andra.

Men han var hänförd över den skönhet, han själv hade
skapat. Så skulle det vara, detta kunde han läsa upp med
stolthet för kamraterna på klubben, detta kunde han låta
tidningen trycka till en god och nyttig läsning åt alla
människor !

Han hörde inte, att barnungarna åter börjat gräla och
tjuta där ute i köket. Han såg inte, att rummet han satt i
var litet och fattigt och smutsigt. Han kände inte, att hans
egna arbetskläder på spiken vid dörren uppfyllde luften
med sin inpyrda stank av sulfat. Lampans runda
mässings-skärm lyste i hans ögon som solguld, hans hjärta var bävande
av hänförelsens glädje.

De nedersta fönsterrutorna voro överfrusna av glittrande
isblommor, men de övre voro fria, och genom dem såg
han en liten, liten fläck av himmelens gnistrande
stjärne-värld. Månskenet strömmade ner i den lilla trädgårdstäppan
utanför fönstret, ett magert fruktträd badade sina isiga grenar
i silverljuset.

Så stilla, så dödstyst allt där ute. Den stora nattens väntan
på förlossning ur is och snö. Och längst där borta, där
allting bara var svart, där stod skogen i samma tysta väntan.
Drömde inte även den liksom det förfrusna människohjärtat
om eviga, oförgängliga ideal?

14. — K och, Timmerdalen.

209

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free