Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Kulturmänniskor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad det ändå är härligt att leva! Vad det är underbart
att vara ung, när den stora nya tiden kommer! Den tid, som
alla de gamla dunkelt drömde om, där de gingo i dagens
möda och nattens ångest för allt osynligt ont där hemma
i fjällen och skogarna.
Bernt kände sig oändligt klok och lärd gentemot alla de
gamla människorna. Han hade ju sett och hört och läst
och lärt så mycket nytt, var dag öppnade
vandringsbiblio-tekens böcker nya vidder för honom i tankevärldar, som
fäderna aldrig anat. Nu skulle hela samhället, hela världen,
hela livet helt enkelt göras om, något alldeles nytt och
gränslöst lyckosamt skulle skapas åt alla människor.
Bernt, som aldrig vågade tala bland kamraterna, han blev
vältalig nu i ensamheten med sig själv och med pennan,
den nya tidens, de nya idealens vapen i sin hand. Åter skrev
han, och nu kunde det inte gå för sig med mindre än vers,
haltande, orimligt tafatt, men ändå riktiga vers med rim
och allt:
Härligt skön sjunker stjärnekvällen
över hela nejden. O yngling! mot himlapällen
skall du alltid blicka upp ifrån jordens grus!
Skåda på månen, vars blida strålar
över snöklädda kullar prålar
och famnar nejden med sitt silverljus!
Se mot höjden! Där stjärnor tändas!
Se, så milt deras strålar sändas
genom rymden till jorden ner —
ur oändliga stjärnornas världar
får du budskap om Det Nya Livets härdar
mänska, om du mot höjden ser!
Bernt var frälst och salig i sin tro på socialismen, den
nya religionen.
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
