- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
212

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Kulturmänniskor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Holländarn kunde konsten att använda människor efter
sin vilja. Det var annars inte många som visste så noga
hurdan han var beskaffad. Då och då såg man en skymt av
honom — en liten satt herre med urvattnat ansikte och ögon,
som liknade kokta torskögon. Skägget var tunt och stripigt,
en smula gråsprängt, mustascherna voro endast några gråa
strån över köttiga läppar, som han ibland brukade fläka upp
med en ljudlös väsning, när något retade honom eller roade
honom — man visste aldrig vad han menade, förrän
väs-ningarna gingo över i ord, som ofta liknade plötsliga bett
med gifttänder.

Han ansågs vara en storfinansier av internationell
betydelse. Det enda som strängt taget skilde honom från de
internationella förbrytarna var att hans affärer gjordes i
större skala. Han kunde därför hålla sig med juridiska
rådgivare, som lotsade honom fram genom de olika lagarnas
skärgårdar. Penningfursten van Geldern dirigerade flera
andra industriverk i Sverige, och vid högtidliga tillfällen
brukade små bracktidningar skriva om honom, att det var
gott nog för de svenske att få arbeta under hans ädla
herradöme. Fraserna svarvades en smula olika, alltefter
omständigheterna, och förgylldes upp med sådana ord som
företagsamhet, genialisk skarpblick, andens storman, frikostighet,
folkets tacksamhet och annat sådant.

Han var naturligtvis varmt religiös. Någon fackförening
fick inte förekomma bland hans arbetare, för ett Folkets Hus
fanns inte plats på bolagets område, men i stället skänkte
han virke till ett bönhus. Ja, inte precis skänkte han det,
förstås, men sålde det billigt. Det var nämligen utskottsvirke
av sämsta slag. Till den grad religiös var han. Vad än
arbetarna begärde, svarade han genast nej, men så att säga
skänkte dem i stället vad han menade att de bättre behövde.

212

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free