- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
215

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Kulturmänniskor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Allt var åter lika tyst. I ett hörn bakom disken stodo två
unga herrar och konfererade viskande angående ett papper.
På en stängd dörr stod det betydelsefulla ordet: Direktören.

— Det var som om tystnaden och den jagande feberhetsen
strömmade ut därifrån, uppfyllde hela rummet och spridde
sig vidare bort över all den vida nejden.

Då och då slank en smutsig och grovt klädd man in på
kontoret. Var och en smög klumpigt fram på tå till ordet
Kassa, som stod målat på en liten glasruta vid disken. Bakom
ordet satt en gammal siffergubbe, det var med honom som
de smutsiga och grovt klädda männen förde ett viskande
samtal, och gula femmor eller gråa tior kröpo stundom ur
siffergubbens händer över till arbetarens valkiga nävar.

Dörren öppnades igen.

En högrest gråskäggsman steg in, en söndagsklädd
gammal arbetare. Han såg ut att ha varit bonde, kroppen hade
en självägares säkra resning, fastän ryggen var en smula
böjd av ålder.

Överläppen var slätrakad, över bockskäggsmunnen låg ett
stilla leende. Ögonen kisade iram mellan täta rynkor under
buskiga bryn, men blicken var inte vass, den var ljus och
blid, men ändå inte alldeles tom, den vittnade om en själ,
som kommit till stillhet och lugn under Herrens starka vilja.

Det var gamle Jon Andersson från Åsens gård.

Han bar vänstra armen i band. Genast innanför dörren
stannade han och såg sig omkring liksom en som känner
till det här, men inte längre behöver bry sig om det. Sedan
gick han fram till ordet Kassa.

Han viskade något och siffergubben stack fram huvudet ur
sitt hål. Lindrigt förvånad hörde han på Jon.

— Nej, tänk då! sade han.

215

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free