- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
216

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Kulturmänniskor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ett cirkulär lades fram, kassören fyllde det med uppgifter,
som viskades fram över bondemannens vita skägg.

Olyckan hade hänt i natt. Jon hade stått ensam vid sågen
en stund, och sågbordet var smalt. Just som sågklingan skulle
hugga tänderna i timret, halkade stockens bakända ner på
golvet. Den måste lyftas upp i en fart — den halkade ner
igen — och gamle Jons ena näve fick en kyss av
sågklingan — fyra fingrar frästes rätt igenom benen innan han
ännu visste, att någonting hade hänt. De hängde där som
blodiga trasor, när han skulle titta efter vad det kunde vara
som gjorde handen så stum. Sedan hade det börjat
spräng-värka olidligt, natten hade varit svår, och nu skulle han
fara ner till Helgestad för att få skadan reparerad.

Några avskrivare, som sutto i närheten, vände sig om ett
ögonblick från arbetet, ett ögonblick bara, sedan fortsatte
de i samma fart som förut.

De båda unga männen, som i ett hörn av kontoret viskade
om sitt viktiga papper, sågo upp på arbetsmannen utanför
disken. Ett ögonblick bara, sedan fortsatte de sin ivriga
konferens.

Disponent Ek trängde ut sin väldiga stofthydda genom
den heliga dörren, han gick hastigt bort till trappan och
upp till sig, röd i ögonen som en avsnäst barnunge.

Överingenjör Bergegren kom trippande från
frukostrummet och gick in i lejonkulan. Dörren stängdes igen.
Direktören — stod där att läsa i hotande svarta bokstäver.

Men en ung kvinna framme vid disken böjde sig fram och
stirrade länge på gamle Jon där utanför — rädd och öm
var hon i blicken, blek i kinderna av den svåra händelsen,
som tycktes gripa henne mycket värre än honom.

Han stod högrest och rak vid dörren och höll en femma
i näven. Han såg ut över kontoret med en befriad blick.

216

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free