- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
221

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Kulturmänniskor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jon vred sitt huvud på kudden mot sängen numro åtta:

— Hur skulle ja kunna leva utan Gud?

— Nä nä, mente Carlsson, de ble kanske knepit te slut.

Han hade en viss vördnad för alla verkligt religiösa
människor, deras fromhet tyckte han inte om, men inför ett par
klara, ärliga ögon, som lyste av tro, blev han gärna hövlig,
ty han hade mött sådana förut i sitt liv och visste vad män
med den starka tron kunna duga till. I riktigt högtidliga
ögonblick måste ju också Carlsson erkänna för sig själv, att
han menade sig ha gjort ett välbehagligt livsverk inför den
evige Fadrens ögon. En smålänning, som inte på något vis
är religiös, har inte djupa rötter i sin fädernejord, och
Carlsson var till och med född i Kronobergs län.

Men alla hycklare och skojare förde han obevekligen ihop
i samma bås, antingen de hycklade religion eller sedlighet
eller ärlighet eller nykterhet eller fosterlandskärlek eller
något annat gott och vackert.

Bönder voro i allmänhet inte Carlssons hjärtebarn, men
den här bonden såg ut att vara en rejäl karl. Han kunde
kanske vara människa ändå, fast han inte var en riktigt
renhårig proletär.

Så småningom fick han i gång ett samspråk med Jon

— ja, det var ju egentligen Carlsson som språkade.

Han berättade om fattiggårdens alla avdelningar, där fanns
inte en vrå och inte en människospillra, som han inte redan
kände utan och innan. Eftersom han ännu var en modig
och stridbar man, hade han kunnat göra sina kamrater
många goda tjänster och förde ett ständigt friskyttekrig mot
föreståndare och styrelse. Han fick veta allt ont som sades
och som hände, ännu i sista eländets dagar predikade han
på grömmaste smålandsmål sammanhållning och enighet och
manade de utslitna fattighjonen, gubbar och käringar, till

221

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free