Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Kulturmänniskor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och om herrarna släppte sitt grepp kring arbetarens
strupe, vad skulle då ske? Jo, de skulle inte längre vara
herrar. Samhället skulle överta sågverk och fabriker och
all annan produktion, varje människa skulle arbeta och äta
och leva i gott kamratskap med alla andra, ingen skulle
bära överflödets börda och ingen skulle sugas tom av nöd
och brist.
Det var arbetsfolkets krav. De fordrade en förändring,
så att denna brödrakamp för livet skulle upphöra.
Folket hade länge haft den tron, att Gud i sin allvishet
från begynnelsen hade ordnat även samhällslivet, så att det
skulle vara gott för människan att leva. Men herrarna hade
förfalskat Guds vilja och stulit sina fattiga bröders mat och
dryck och kläder och hus och hem och annat, som
innefattades i bönen om dagligt bröd. När socialismen först kom
till Timmerdalen, skulle den återställa Guds skapade ordning.
Så småningom hade denna tro förbleknat. Man började
inse, att samhället ordnat sig själv under tidernas lopp. Det
var ett resultat av utvecklingens gång, av de ekonomiska
krafternas spel, av alla människors kamp för tillvaron under
årtusenden. Med mekanisk nödvändighet hade den nuvarande
samhällsordningen uppkommit ur gamla, förfallna
samhällsformer. Med mekanisk nödvändighet skulle nya former
uppkomma ur skötet av de nu härskande. Människorna hade
bara att följa med på tangenterna så gott de kunde. Ju
fortare man insåg nödvändigheten i det som skedde, desto
hastigare och smärtfriare skulle det nya kunna födas fram.
Sådan var tankevärlden nu. Den verkliga socialismen hade
kommit till Timmer dalen. Den predikades på
ungdomsklubbarna, på fackföreningarna, på alla möjliga folkmöten av
nya män, som förklarade, att Marx var vinträdet, av vilket
de voro blommande grenar.
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
