- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
233

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Kulturmänniskor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att se dessa grannlåter på varje gavel, gata upp och gata ner,
är tillräckligt för att göra en människa fånig i ögonen.

Man börjar tro att även fuktfläckarna och sotstrimmorna
äro automatiskt reproducerade på varje vägg, så likna de
varandra. Och då avstår man från att räkna barackerna.

När Gerhard Brand låg på sängen i rummet som han
delade med en kamrat, så kunde han denna förmiddag
känna på lukten vad alla familjerna i Littra C numro 7 a,
b, c och d skulle ha till middag. För full orkester spelade
alla arbetarköken upp den gamla vardagssymfonien, motiv
och melodier kände man gott igen.

Han kunde även ta noga del av sina grannars övriga
hemligheter. De trängde sig på honom med barnskrik och
gälla kvinnoröster genom väggarna. Han kunde inte undgå
dem, fast han stoppade fingrarna i öronen för att ostört
kunna ägna sig åt läsningen.

När han för en stund sedan kom sjukskriven hem från
fabriken, låg platsens arbetartidning på bordet. I numret
var införd en liten dikt av honom själv, skriven under
fängelsetiden i Helgestad. Den hette naturligtvis
Livstidsfångens klagan med helfet textrubrik. Den handlade om den
ädle och för sin tro så grymt förföljde yngling, som Gerhard
Brand skulle av läsaren anses vara.

Nu sitter jag uti den trånga cellen
och skriver denna dikt den första kvällen.

Jag är ej ledsen alls, ej heller glad,
en främling blott på fängelset i Helgestad.

Nog hinner jag bli van vid denna stuga;
här surrar inte ens en enda fluga.

Men när jag fått här inne länge bo,
så får jag kanske flugan, är min tro.

233

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:10:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free