Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Kulturmänniskor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så fortsatte han att i en rad strofer beskriva, huruledes
han kände sig som vän och kamrat med alla mördare, tjuvar
och andra fiender till samhället:
De längta alla efter luft och sol och ljus
i detta samhällets berömda pinohus.
O, jag blir hatisk när jag vet att nöden
har drivit mina bröder hit till döden.
Med hotfull blick förbannar jag den lag,
som skapar nöd och straffar sen med slag.
Må jorden bäva under våldets spira!
Må världen en gång segerdagen fira!
När alla mänskor leva i frihets fröjd
på livets stora, solbelysta höjd!
Med kamrathälsning
Gerhard Brand.
All livets idealitet hade under de senaste tiderna kastats
som gammaldags odugligt skräp från bron där överklassen
levde högt över arbetsfolkets huvuden. Man hade fått andra
ideal där uppe: hårda pengar. Man hade fått en ny moral
där uppe: den starkaste individen har alltid rätt.
Med sådan mager näring vissna andarna ner och förtorka.
Men utan verklig idealitet kan inte ett helt folk leva. På
djupet drömmas ännu de vackra drömmarna om eviga
livsvärden: kärlek, broderskap, gemensam frihet, alla män-
niskors samhörighet i kampen för tillvaron, gamla goda
ideal alltsammans. De klädas inte längre i vackra ord, de
måste nu nöja sig med fattigfolkets simpla kläder. Men
även om tonerna äro falska, så handlar ändå visan i all
enkelhet om den idealitet, som folket måste äga för att inte
ömkligen förgås.
234
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
