- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
242

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Kulturmänniskor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

när miljön förändras, att det överhuvudtaget måste finnas
en gemensam ram för alla människors handlingar, det var
bara ord för Brand. Att de gamla sedereglerna länge leva
kvar som tradition, sedan de upphört att vara vägvisare i
verklighetens värld, kunde han inte föreställa sig. Att
människor i nya levnadsförhållanden måste fastslå för sig nya
rättsprinciper i stället för de gamla som rivits bort, det var
något i grund och botten okänt, inte endast för Brand utan
för de flesta av hans samtida, fattiga eller rika.

På sängen i Nilssons kammare en trappa upp till höger
i Littra C numro 7 d låg Gerhard Brand och sov, långt borta
från alla fabrikens och agitationens vedermödor.

Ansiktet såg glåmigt och dött ut, när ögonlocken lågo
slutna över de granna, mörka ögonen. Pannan var bred
och låg, och håret låg tillbakakastat över örngottskudden

— han bar alltid sitt hår så som han sett det på ett
porträtt av sin älsklingsförfattare Maxim Gorki. Munnen
var halvöppen, kvinnligt slapp och utsugen, de små svarta
mustaschstrimmorna lyste pikant —* men tänderna voro
nästan lika svarta.

I kammaren härskade hans egen andes oordning. Gamla
tidningar, cigarrettstumpar, papper, två kortlekar och några
böcker lågo strödda överallt i planlöst virrvarr, en
stämnings-människas pittoreska omgivning.

Gumman Nilsson kom in från köket, hon stannade
förlägen innanför dörren och såg på den vackre pojken, som
låg och sov mitt i middagen. Hon kände honom bra nog,
han hade bott hos dem förut, medan Nilsson hade arbete i
Stockholm en tid. — Stackare, tänkte hon, vad han är

242

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free