- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
245

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Kulturmänniskor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hela kvällen, och därför, nej naturligtvis inte alls därför,
gick Bernt fram till henne när mötet var slut och sade:

— I kväll är det riktigt fint vinterväder ute.

— Tycker Bernt det? svarade Signe och strålade med

sina ögon, så att Bernt såg blåa blixtar ända inne i sin själ.

Men Gerhard Brand slog ner på dem och förklarade tvärt:

— Ja ska väl följa Signe, vi har samma väg.

Flickan inte så mycket som blinkade en gång, när hon
förklarade:

— Bernt har lovat följa mig i kväll.

Det riktigt small i hjärtat på Bernt, när han hörde henne
narras så troskyldigt för själve Gerhard Brand.

De följdes åt, snart blevo de ensamma. De gingo genom
skogen, på var sin sida av vägen, tätt invid var sin snödriva.
Efter en lång tystnad sade Bernt:

— Hur visste Signe det?

— Å — det syntes väl! mente tösen.

De fortsatte fram genom ensamheten i mörka skogen, det

var bara all snön, som gav en smula ljus. När de kommit
över halvvägs, fortsatte Bernt samtalet:

— Varför ville du inte gå med Gerhard?

— Han är så otäck.

Sedan gingo de tysta vidare, tills de började närma sig
Storfors, bågljuset från fabrikerna skymtade fram som ett
blåaktigt dis långt borta i den kalla luften.

Då kände Bernt, att snart måste de skiljas. Hjärtat
började hoppa och slå i bröstet hans, det var alldeles tjockt
i halsen, han vågade ingenting säga för att inte darra på
rösten. Han gick fram till tösen och stack sin hand under
hennes arm, och det tyckte hon om, kunde märkas.

245

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free