- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
246

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Kulturmänniskor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Så fortsatte de att gå framåt vägen, han frös om
fingertopparna under flickans arm, men det var inte att ta undan
den handen, inte. Eftersom hon tydligen ville att han skulle
ha den där. I närheten av Signes hem stannade de och skildes
hastigt utan att våga se på varandra.

När Bernt gick ensam genom skogen tillbaka till Granå,
kände han sig alldeles lugn för första gången i sitt liv. Ingen
oro alls fanns kvar, han hade en sådan makt inom sig och
en sådan himmelens stor och stark glädje. Han talade till
sig själv en hel massa ord, som voro så förståndiga att de
ordnade sig på egen hand nästan till vers. — Hör de
härliga budskap, som klinga — mot dig från fåglar, där vägen
du går —.

Han hörde fåglarna sjunga mitt i vintern.

Samma ord tog han om och om igen, i marschtakt till
sina stolta steg över hårdsnön, som knarrade under fotterna.
Det dröjde en lång stund, innan han kom på en passande
fortsättning men rim blev det! — När ifrån gren till gren
de sig svinga — jublande, kvittrande — det är vår!

246

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free