Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Kulturmänniskor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I sulfatfabriken vid Granå tillverkas också trämassa. Det
går till på ungefär samma sätt som i sulfitfabriken, men i
stället för svavelsyrlighet användes här en natronlut, beredd
av kalk och kalcinerad soda.
Timret barkas i renseriet, hugges till flis i
huggmaski-nerna och kommer i kokaren. Där släppes luten på,
kokningen börjar.
De svarta kokarna ligga inte som strandade valfiskar
i hallen på Granå bruk. Här användas stående pannor, av
samma spolformiga utseende, de nå från golv till tak och
rotera långsamt kring en axel vid tjockaste skrovet. Ner
från höjden dalar sakta toppändan med luckor och grova
bultar i panngodset, stjärtändan stiger till väders, det sjuder
där inne i kokaren, hettan ångar överallt, hela grunden
darrar vid det dova dånet från alla håll.
Under jättepannorna springa sotiga människor fram och
åter som små hetsade myror.
Golvet är en enda stinkande pöl av utrunnen massa, här
är källan för den ruttna lukten, som sprides ut kring hela
trakten. Väggar, tak, bjälkar och pelare i hallen äro
nersölade av samma bruna sörja, så att man knappast kan
se det ursprungliga materialet. Några manshöjder upp på
den ena långväggen går en rad av stora fönster, igengrodda
av smuts.
Långväggen mittemot ligger i svart mörker bakom alla
247
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
