- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
248

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Kulturmänniskor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kokarna med hela virrvarret av ställningar, trappor,
ledningar, rör och andra grejor.

Ur mörkret där bakom hörs ett darrande vin av drivhjul,
axelledningar och remskivor.

Genom en halvöppen dörr i nedre hörnet tränger in ett
ursinnigt smattrande. Det är från sodahuset, där natronluten
tillverkas i brännugnar, som likna fantastiska
droppstensgrottor av alla avsatta lager av grågul soda. Framför varje
ugn står en plåtskärm för att förhindra stänk när den
glödande kalcinerade sodan upplöses i vatten med ett bedövande
larm som från en gevärsstrid med oavbruten snabbeld.

Arbetarna äro inte så många, men de tyckas ha
tillräckligt mycket att göra. Här viner i luften en osynlig piska,
som jagar dem fram genom dundrande dån och böljande
skyar av imma och ånga. Piskan klatschar — vill du svälta
där utanför, så kan du gå — vill du leva så nätt i dag och
kanske också i morgon, så rappa dig bara, in i helvetet, fram
genom rykande hetta, se opp för satan för remmar och
hjul! Piskan klatschar, människorna drivas i väg som små
underliga, surrande hjul i den stora maskinen.

Den där axelledningen ligger allt bra farlig, rakt ovanför
rännan, som emellanåt måste rensas av någon — han kryper
ihop var gång där uppe, döden visslar över hans nacke,
sina åttahundra varv i minuten gör det blanka stålet, akta
dig, kamrat!

I halvmörkret överallt skymta arbetarna fram — deras
ansikten synas blåvita som nattstånden skummjölk, kläderna
smita åt om deras kroppar, det måste de göra för att
ingenting ska fastna, men de måste väl inte likna fuktigt mögel?
De skymta fram och äro borta igen. Där inne i stora hallen
smyga de viga och vana på huk under kokpannorna, som

248

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free