Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Kulturmänniskor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte Jonsson. Det här är ingen spricka, det är en repa bara
på ytan. Sköt ni ert arbete det råder jag er. Den som inte
vill stanna, kan ju gå sin väg, han passar inte här.
Liksom på hån stod herr von Jaeger kvar på den farliga
platsen tätt framför luckan. Han var en smärt och spänstig
karl, klädd i grå sportkostym, skinnmössan höll han i handen
för värmens skull här inne. Glasögonen blänkte med
guldbågarna i lampljuset, ögonen voro svarta och milda som
sammet; näsan var förunderligt fint skuren fram ur ansiktets
bleka materia, kring de tunna läpparna och de svarta,
snobbiga mustascherna låg ett litet försmädligt leende.
Han stod där en lång stund, sedan föste han undan
gubben Jonsson från plankan och gick ut.
— Ja, de föstås, sade den tredje arbetaren, de där hade
ja kunna sagt dej på förhand, Jonsson.
— En sån högfärdi djävel sen, gnällde den gamle. Ä de
någe, de, att stå där i fem minuter? Ja har stått här i många
år, å de tar på krafterna, ska ja säja. Så ja tycker inte de
ä någe å skryta me som han gjorde, pojkvalpen.
Bernt arbetade åter under tjurig tystnad tillsammans med
de båda andra. Med starka, tunga rörelser makade han
undan den kalla massan, blåsningen hade slutat bakom hans
rygg, det värsta larmet var över.
De funderade alla tre över problemet von Jaeger. Han
var ju en värre fähund mot folket än den enfaldigaste lilla
underhuggare bland småbasarna. Och ändå visste man annat
om honom också. Mot gamla, förstörda stackare bland
arbetarna var han mild som ett lamm, några gubbar, som borde
ha varit på fattighuset för länge sen, fingo gå i fabriken
och plocka med rakt ingenting, de sovo mest i sina trygga
hörn, han visste det, han såg dem och lät dem gärna sova.
252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
