Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Kulturmänniskor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vintern började lossna i fogarna, det led mot töväderstider.
En söndagseftermiddag satt Bernt i sin lilla kammare och
väntade på ingenting.
Skymningen syntes komma där ute som ett blånande
dunkel, genom fönstren såg han de små nakna fruktträden i
täppan, de voro blankvåta av tö, snömarken var gropig och
solkig. Skogen stängde all vidare utsikt, högst uppe i
talltopparna låg ännu ett skimmer av röda solljuset, men mörkret
kom dock redan smygande från alla håll.
När han suttit så och stirrat genom rutan en stund,
upptäckte han att det regnade där ute, sakta, nästan omärkligt.
Han frös till och vände sig bort.
Vad skulle man göra hela söndagseftermiddagen?
Långt bortifrån hörde han någon spela handklaver, det
var i en annan barack i byn, musiken lät dämpad och
fruktansvärt melankolisk.
Vad skulle man göra?
Sova? Det gjorde far i huset, som Bernt hyrde av. Han
låg där ute på kökssoffan och snarkade, medan modlöshetens
timmar runno bort.
Mor var borta på arbete som vanligt, vardag och söndag.
Småsyskonen sutto i köket, Bernt hörde dem viska till
varandra: vad skulle man göra? — De började ett ivrigt
samtal, de blevo högljudda, då kom tolvårsmamman, lilla
Ingeborg, med i leken: far sover! — Rösterna sjönko tvärt till
botten, men viskningarna fortsatte lika ivrigt. — Ingeborg
17. — K o c ht Timmerdalen.
.257
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
