Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Kulturmänniskor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
styrka, som vilade med överlägsen trygghet hos denne
tjuguårige vilde. Och Brand skämdes för sin egen ynkliga
figur, nerbruten och förstörd av fabrikens giftiga luft och
av allsköns hemliga eller öppna laster.
Rallargossen stod där tyst och stilla och bar likt en
ung hövding sin värdighet som de fria viddernas son. Hans
blick gled som isblink långt ut över snömarkerna, långt bort
över skogsåsarnas rundade krön, som gjorde synvidden trång
och skapade evig oro med sina böljande båglinjer.
Han stod fullkomligt orörlig, där han ställt sig. Luften
var kyligt rå av många dagars töväta, människorna omkring
honom huttrade i vadmal eller fårskinn, men han tycktes
ingenting märka av sådan vinter. Han var klädd i vida
mollskinnsbyxor, instoppade i näbbskor med granna
tofs-band, han hade en kort kavaj och världens allra bredaste
och mjukaste slokhatt, som hängde bak i nacken och
lämnade pannan med den istersmorda hårluggen fri. Ur
skinnvästen under kavajen sköt upp hans breda, nakna bröst och
hans bara hals, rödbränd och blodvarm i vinterkylan.
När Brand hade stirrat på honom tillräckligt länge för
att få stryk, vände gossen sina ögon mot den luggslitne
proletären, han såg ner på honom med det kallaste förakt
och vände sig åter stilla bort — som en ung örn i konungslig
enslighet på sitt fjäll.
Efter ytterligare en liten stund smög ett leende fram över
rallarens läppar — så sköt han i väg en stråle guldbrun
tobakssaft, den hamnade precis framför Brands fötter.
Då gick den stackars fabriksarbetaren bort, han kände
en kväljande lust att gråta över sig själv — med en
förstörd, förnedrad och utbränd kropp blev livet ju för honom
meningslöst, han tänkte med vämjelse, att han som en feg
270
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
