Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Kulturmänniskor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man låtit viljelöst plundra sig på sin dyrbaraste rikedom
och tröstat sig under tiden med såpbubblor.
Det gick ett sjungande vin genom järnvägsskenorna, det
växte upp till brusande dån — snälltåget från Stockholm
gled upp vid Hede perrong på väg mot norr. Här skulle det
stå i tjugu minuter, medan nymornade resande trängdes
kring frukostbiten inne i restaurangen.
Genom fönstren till en tredje klassens boggievagn stack
fram en myllrande mängd av rödbrusiga ansikten och svarta
slokhattar. Karlarna fingo syn på den vackre rallarpojken,
och genast höjdes ett fruktansvärt skrän:
— Bästa Mågen! Kika, gubbar! Bästa Mågen ä här!
Tjänare, grabb! Va har u här å göra?
Pojken rörde sig inte ur fläcken. Han svarade bara med
ett stort leende, gjorde ett kast med huvudet åt norr och sade:
— Ä på väg opp.
— I helsike? Tänker u gå te Malmberge?
Pojken nickade och tilläde som en förklaring:
— Nordens Travare ä här, vi ä i sällskap.
Då höjdes ett jubel över hela vagnen, så att varenda
människa på stationen tvärstannade och tittade dit.
— Nordens Travare å Bästa Mågen ä på luffen genom
S ver jet!
Två ivriga karlar klängde ner från vagnens plattform, de
kommo fram med sina nattsäckar i nävarna och labbade tass:
— Tänker u verklien hoppa ända te Malmberge? De
ä hunnra mil så säkert.
— Har u sett Nordens Travare åka på tåge?
Nä! Den saken var klar, något sådant kunde inte falla
någon klok människa in att tänka.
Pojken skrattade så att de bländvita tänderna lyste:
271
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
