- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
273

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Kulturmänniskor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de ä de högsta som finns, men i alla fall i de stora hela
tage, skål! Å penni, de räknar dom i Englann å pengs, de
ä pengar, pen-ning-ar, pengs förståru, de ä slantar i de stora
hela tage, å i så fall så, får vi en pilsner till, frun lilla!
Men pengar finns de vart man kommer i världen!

De sutto i ett litet kafé i utkanten av Hede
stationssamhälle, och Nordens Travare höll föreläsning.

Gerhard Brand satt ibland dem. Han drack förstås bara
sockerdricka, alkoholnjutningen var den enda han frivilligt
avstått ifrån, det krävde plikten av en arbetarnas
frihetskämpe, men han var alltför betagen av de andra för att
kunna komma fram med ett enda ord om deras slaveri under
dryckenskapen. Han teg och lyssnade, visdom har långa öron
och kort tunga. Själv var han alldeles som berusad av det
nya liv, som han såg skymta fram, de starka människornas
vandringsliv i frihet över hela världen.

Det tycktes knappast finnas en fläck på jorden, där inte
Nordens Travare varit och arbetat. Man visste av alla
samstämmiga rykten, att han gått till fots genom hela Sverige,
Danmark, Norge och Finland, även i Ryssland hade han
blivit sedd, så mycket var visst. Det övriga ljög han väl mest,
men i sin tidiga ungdom var han sjöman, och då fick han
ju komma ut litet varstans. Hans specialitet var att gå till
fots, aldrig hade någon människa sett eller hört talas om
att han åkte.

Han var en reslig, medelålders man, ljushårig, redan
gråsprängd vid tinningarna. Ögonen voro nästan smältande
milda, blicken irrade ständigt bort med en aldrig stillad oro.
Hela den breda underkäken var gömd i ett kort och tovigt
skägg, blandat med spridda silverstrån, över ena kindknotan
och neråt mungipan gick ärret efter ett gammalt knivjack.

18. — Ko c ht Timmerdalen.

273

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free