- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
276

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Kulturmänniskor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han var på luffen med några kamrater, det är väl
åtskilliga år sedan dess. De gingo genom skogarna och kommo
fram till en liten strömmande älv. Kamraterna simmade
över med kläderna på, Englund var inte simkunnig, men
han gick rakt fram genom vattnet ändå, medan de vilda
kamraterna under stort jubel på andra stranden följde hans
kamp mot böljorna de blå; långa stunder var han alldeles
borta från världen, det antogs att han kröp på botten tvärs
över älven. Fram kom han i alla fall, och drypande våta
vandrade sedan allesammans vidare. Sedan den dagen hette
han Dykaren.

Det är säkra tag i sådana karlar.

— Ja, sade Vackra Barnet, som vaknade upp ett tag, ja

va inne en gång i en sån där fabrik, men jag gick ut igen.

Någonstans under trasorna på kroppen hade han en ficka,
och ur den stack upp en glimmande literbutelj närmast
hjärtat. Han böjde sig ner över den som en moder böjer
sig över ängeln på jorden vid sitt bröst, han lyfte båda
nävarna till en smekning, som knappast vågade närma sig
det sköra glaset, han viskade rörd ur djupet av sin
betagna själ:

— Du lelle! — Du lelle — lelle vän!

Så drog han ur korken och vickade fram buteljen, gömd

bland klädernas trasor, hela kaffekoppen, som stod framför
honom på bordet, blev fylld till randen med brännvin.

— Om di rika visste hur bra di fattia har’et, så gråt
dom! Innan herra hinner öppna ögona om måron, kan en
annan redan gå pin full.

Det doftade, det smakade, och jösses karlar, va han blev
kraftig i sin mun!

— Skål, Vackra Barnet! Du som ä av gammal adel!

276

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free