Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Kulturmänniskor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det fanns verkligen en man bland arbetarna, som hade
talat vid yrkesinspektören, och man visste ju snart nog
överallt, att denne ende var Bernt Andersson.
Han hade helt enkelt attackerat herrarna, när de gingo
ronden genom Granå fabrik.
Försiktigt hade de kommit klivande fram till tvätteriet,
där han stod, de kikade in ett tag. Då strök han av sig
mössan och gick fram, han talade tyst och buttert:
— Jo, det skulle väl vara något skydd för axelledningen
nere i sodarummet?
Långe Alrik, som blivit slaktad där nere, var inte glömd
ännu.
Yrkesinspektören hade sett en smula frågande på
disponenten och von Jaeger måste förklara: en trähuv var redan
ditsatt.
— Den skulle nog ha varit där förut, tjurade Bernt.
Men då rynkade stordisponenten på ögonbrynen, nu var
det nog, saken hade ordnats, något bråk fick inte
förekomma :
— Rapport om olyckshändelsen är avlämnad. Polisförhör
kommer att hållas, så fort undersökningen avslutats.
Herrarna gingo vidare, och varje trälböjd arbetsman vek
tyst och skygg ur vägen för deras farlighet.
De båda andra tvättarna i laget visste genast, att nu var
Bernts saga slut på den här fabriken och med anledning
287
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
