Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Kulturmänniskor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Offret var förgäves. De dogo alia tre på lasarettet i
Helgestad. Först den sjuttonårige J. Wallin, två dagar
därefter Karl Gottfrid Nilsson och ytterligare två dagar senare
J. 0. Nilsson.
Det blev begravningar och starka tal. Redaktör Dunder
skrev en ny mördande anmälan. Men han försäkrade sitt
folk, att de skulle få vänta i hundrade år så visst på någon
seger.
Ur varje hus i Granå by steg upp ett hotande mummel:
von Jaeger ska svara för detta.
Men von Jaeger förnekade varje del i skulden och Dunder
öppnade rättegång emot bolaget, det var änkan efter J. 0.
Nilsson som var målsägaren.
Bolaget började kallas olycksbolaget, och så kom det
strax därefter en ny knall. Sodabrännaren, som Bernt bodde
hos, blev hemburen en dag och lagd i sin säng, han var
sönderbränd, ombunden och omvirad kring hela kroppen
och luktade som ett helt lasarett, det fanns knappast stora
utsikter att kunna rädda livhanken hans. En sodaugn hade
sprungit sönder nere på fabriken, han stod i vägen, det var
hela historien.
Granå bruk var ju gammalt, grejorna kunde omöjligen
stå bi under den vanvettiga hetsen från den nya
driftledningen på Storfors, som tvingade upp produktionen. Det
293
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
