- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
294

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Kulturmänniskor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blev inte tid att se till vad som tarvade omvårdnad,
ingenting fick stå stilla en enda dag, det bar i väg för fulla
muggar, piskan i luften klatschade och jagade, och som
skott på skott kommo katastroferna, sopande bort små
levande män. Billigt slöseri. Det finns gott om arbetslösa
att plocka in i stället. Svinkött kostar pengar, men
män-niskofläsk får man för så gott som inte, så mycket man
vill ha.

Redan dagen efter smällen i sodahuset stod direktör
van Geldern själv där inne, han som ägde pengarna.
Arbetarna gingo på tå förbi honom och höllo hattarna i
händerna. Ingenjör von Jaeger var i sällskap med holländaren
och den lille elegante överingenjör Bergegren, som trippade
in med kläder, som doftade parfym, med blänkande pincené
och välvårdat hakskägg.

Det lät som om maskinerna skulle gå på tå, hjulen smögo
sig ljudlöst runt, axelledningarna gingo utan minsta lilla
vin i sin ursinniga fart, remskivorna hördes inte, de voro
alldeles som av filt, kokarna välvde sig moltysta och
behärskade sig, när de ville bubbla och brusa, allt var som
dödstyst, en smygande, stelnad, dämpad ängslan för den lille
gråbleke mannen där inne, så enkelt klädd, så lugn och kall
och ändå så vänlig, bara man inte såg hans ansikte. Men
då frös man genast till inför den bottenlösa grymheten i
dödmansblicken, man vände sig bort för att slippa se den,
kokta torskögon ha samma uttryck under den tunna, gråa
dimma som täcker dem.

Penningherrn räddade situationen.

Han föll plötsligt över von Jaeger med de grövsta
okvä-dinsord på alla världens språk. För effektens skull saftade
han också i med några på bruten svenska, resten fick in-

294

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/3/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free