Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Kulturmänniskor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bonden Jon var färdig med sin levnad. Man väntade bara,
att även döden skulle bli färdig med honom.
Han låg i sjuksalen bland några andra gamlingar, som
hade samma väntan.
Sängen var utsliten, men lapptäcket helt och lakanen
nära nog rena. Hans långa armar lågo så seniga böjda över
bröstet, som om de skulle kunnat hålla ut ännu i många
år. Men ansiktet var utmärglat, vitare än skägget; ögonen
tycktes redan brustna, där de bligade fram under halvslutna
ögonlock. Det rosslade och pep i hans hals.
På förmiddagen kom prästen till honom. Han steg in
under sjuksalens låga tak med den hållning av smekande
fåraherde, han lagt sig till med en gång för alla. Ansiktet
var nu för en liten stund tillrättalagt för uttrycket blid
medkänsla bland enklare människor.
Stanken var ryslig där inne — alla fönster som bara
kunde öppnas måste upp.
Han satte sin väska vid sänggaveln, slog sig ner på en
stol och läste för Jon med stillsam yrkesviskning vad som
skulle läsas. Han gjorde det nödvändigt för sista resan, och
allt gick till som vanligt.
Gubben dåsade och tycktes vara alldeles borta, men ett
litet strålande ljus bröt fram i ögonen, när oblaten kom
med de stora, underliga orden.
Från de andra sängarna följde alla gamlingarnas ögon
300
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
