- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
301

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Kulturmänniskor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

varje rörelse, det låg något av hunger i blickarna, samma
sällsamma strålljus tändes i alla döende ögon, när Kristi
lekamen delades ut, och det var som om detta enda hade
varit levande i rummet — Jesus Kristus.

Vilken makt — han lever ju till och med här! Till och
med ännu i denna stund!

Brand kallade det råhet — men vad kunde han ge åt
de fattiga själarna att klamra sig fast vid i den stund, då
livet släppte och de sjönko bort och endast kroppen blev
liggande kvar som gammalt skrot i sängen? Något måste
de ha, människorna äro inte annorlunda. Så skulle vi göra
dem annorlunda, starkare —?

Ja väl. Låt oss då göra det först.

När prästen gjort sitt arbete färdigt, började Jon bli
orolig, han klippte med Ögonen och vände sitt huvud fram
och tillbaka på kudden. Det kom en liten viskning ur
bröstet:

— Vitermor.

Gubben låg och famlade i yrsel, sömnen höll honom
fast. Han fick fram en hel rad med ord, de hängde inte
tillsammans, prästen förstod honom inte. Men annars fanns
det nog en och annan där inne, som gott skulle ha kunnat
förklara saken, om de döva öronen bara hade hört något.

Jon undrade om han inte hade mjölkat kon för hårt.
Han hade fått en ko av vitran, men det kunde ju ingen veta,
det var bara Jon som såg den synen. Vitran hade sagt
honom hur mycket han fick mjölka, fast kon hade ju så
obegripligt mycket mera att ge, men kanske skulle det sparas
till andra? Jon kunde i alla fall inte låta bli att krama
spenarna mer än han fått lov till, mycket mera tog han, och
kon försvann, hon var alldeles borta.

301

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free