- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
303

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Kulturmänniskor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Vitermor, vitermor som i bergom bor — låt pojken
växa och bli stark och stor —

Han läste med hög röst, halvsjungande som när man
läser i Bibeln. Det tycktes vara en helt annan människa,
som talade ur den döende munnen, en urgammal trollkarl
i besvärjelsens förväntansfulla ögonblick.

Socialism var det inte, men ren och oförfalskad
hedendom, hörde prästen. Han böjde sig ner över den yrande
och viskade: Herren förlåte dig din synd!

Å ja, visst gör väl Herren det — Jon bar ju ett litet
kors i en snodd om halsen, det skymtade fram under
skjortan. Så var han ändå en kristen i sin själ. Det kändes
riktigt gott att veta, prästen började bli orolig till mods vid
allt detta.

Han satt där och kramade Jons lilla kors mellan fingrarna,
gubben låg ganska stilla nu och lugn. Då böjde han sig
fram för att se närmare på den lilla heliga tingesten —
den var ju av horn — av bockhorn! Den var av djävulen!
Han släppte den med förskräckelse.

En amulett alltså, och inte ett kristet tecken.
Hedendom ändå, och inte kristendom. Vidskepelse, inte gudstro.
Det kunde kanske vara knepigt nog att med goda
förnuftsskäl förklara skillnaden, med makt går det alltid om man
har någon makt, men gamla gudar leva länge i folkets
hjärtan. Får man inte bära en riktig torsvigg till skydd
mot trollen, så bär man en torsvigg av annan form till skydd
mot djävulens anhang.

Och denne gamle bonde, vad hade han för tro? Vem
kan veta’t! Många gudasagor hade sjungits in i blodet,
som han fått av fäderna, långsamt förklinga tonerna av
alla spåmäns strängaspel. —

303

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free