- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
307

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Kulturmänniskor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han kände den hårda kylan i sina händer ännu när han
gick i regndiset på vägen från Granå station till sitt arbete
där uppe i det svarta tvätteriet.

Gustav Carlsson vakade om natten hos Jon, som hade
varit ganska kry hela kvällen. Han hörde på Carlssons
småprat och följde med bra nog, nickade och drog på munnen
litet emellan.

Så lyckades de tillsammans att klara ut en hel del
vanske-liga spörsmål.

— Här går herrekararna å samlar rikedomar, utlät sig
Carlsson, men tänk om de till slut inte skulle bära sej att
äga alla pengar i hela världen? Då har di ändå kommit
allt detta elände åstad, de står allti fast å kan aldri ändras,
den smutsen går aldri bort. Å så när di inte får oss å va så
lydia som di vill ha oss, så kommer di å skrämmer oss me
sitt helvete efter döden — tokstollarna!

Carlsson skrattade så att hans lilla runda mage hoppade.

— En kan aldri veta, kom det så svagt från Jon. Domen
väntar — Gud dömer.

— Näe då, svarte Carlsson och viftade med kalla handen,
kom aldri me de! Tok nä — ä de likt nå, de, att döma folk
sen live ä ur dom? Alltihop de där ä gammalt prat, som
di hade för sej för å skrämma bönder me, tjäna troget, sa
Jon — jojo, du Andersson — graven ger dej vila å himlen
ger dej salig fröjd, som de heter i visan. Men de ä upphävt
nu enligt vetenskapens nyaste forskningar. Så fint ska vi
inte ha de längre.

Bondens ansikte fick ett drag av stelnad ovilja. Carlsson
såg det nog och fortsatte en smula allvarligare:

— Å ja, de ä nog så mycke ändå vi inte begriper,
varken du eller ja, å så gott kan de va, för när en inte vet

307

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free