Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Kulturmänniskor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av ålderdom och gammal, gammal mogen säd och mjölk
och kreatur och mylla.
Högst uppe på liden står ungskogen åter vackert grön.
Småbodarna synas knappt där uppe på höjden, där ligger
nog en liten rök över taken, jo, jäntan har allt händerna
fulla med göra nu, när lillpigan måste vara på hemgården
över dessa dagar. —
Föreningspredikanten Gustav Carlsson satt hopsjunken i
stolen vid Jon Anderssons säng i sjuksalen på fattiggården
i Gudälv. Han snarkade och sov med händerna knäppta
över sin lilla runda mage — med öppen mun och hängande
ögonpåsar i sitt rynkiga gamla ansikte.
Han spratt yrvaken upp — det var så tyst omkring honom.
Han stirrade på det orörliga ansiktet i sängen. Lampljuset
kastade en stor skugga av Jons huvud över halva kudden,
silverskägget låg som fruset fast ner över halsen.
Carlsson tumlade upp:
— Dör du nu, bonne? fick han fram i häpenheten, det
lät som en klagande jämmer efter vännen.
Ingen svarade honom.
— Han har blitt slut!
Tyst stod Carlsson och såg på den döde. Det sved till i
hans tårlösa ögon, mörka som gammalguldet. Så gick han
ut på tå för att anmäla saken åt föreståndaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
