- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
338

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Ungdom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skrämdes och tvingades bort en i sänder, flera och flera;
snart skulle sågen och sulfiten stå lika stilla som sulfaten
vid Granå. Flykten måste hejdas, strejkbrytarskaroma måste
göras modiga. Det sved i den store Ek, men revolvrarna kunde
han inte dra in ännu, van Gelderns seger måste vinnas.

Arbetarna besinnade ställningen noga, sedan skickade de
upp en deputation till landshövdingen i Helgestad.

Det var redaktör Dunder, Bernt Andersson och den
omstridda fackföreningens förtroendeman, Fredrik Bergström,
som en afton stodo i ett litet vackert rum, på mjuka mattor,
mellan fina möbler, bräckliga konstpjäser och fyllda
bokhyllor hos gamle Karpenström, länets hövding.

Han satt i sin skinnklädda soffa, förnäm, vårdad, sträng
i ögonen, vit i pipskägget, blommande röd i hyn.

Han såg i den dämpade dagern de tre enkla, grova männen
framför sig, bortkomna voro de, skygga, tvungna i ord och
rörelser. Men, ryggarna voro raka, ögonen ärliga; nävarna
rörde sig tafatt, när några av de tunga orden skulle särskilt
strykas under.

Dunder förde deras talan. Jättestor och fet som sir Falstaff,
gjorde han saken klar för herr landshövdingen. Han slutade
med att i förbigående nämna om bolagets revolvrar.

Landshövdingen vinkade avvärjande:

— Det där är inte sant, sade han kort.

Han förundrade sig storligen över att dessa tre män, som
dock syntes vara så vederhäftiga, kunde stå här och servera
honom en sådan grov lögn, en uppdiktad rövarhistoria. Själv
hade ju landshövdingen talat med direktör van Geldern om
det där otäcka ryktet, som kommit till hans öron; han visste
nu, att pratet saknade all grund, det var bara en illvillig

338

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free