- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
346

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Ungdom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

me sågspån, å de skulle ledas ner te pannrumme, sen så sj
älv-rann de te ugnarna. Vi pojkar fick krypa under sågklingerna,
å ja minns flera som ble förlorade, men de hölls tyst, å di
begrovs i stillhet.

— Ock ock ock, no minns ja de. Men sånt skrik de ble
blann herrarna, när pojka skulle bort från sånt arbete! Vi
skulle inte bråka, utan bara förlita oss på herrarnas goa vilja,
sa di. Men att di rika skulle govillit låta bli å äta ut oss, de
ä ju lika omöjelitt som de skulle vara att binda en hund me
korv. Industrin skulle bli ruinerat, sa di, om di inte fick
tillgång te billi arbetskraft, för pojka va fan så billia. Fattimans
barn å rikemans kalvar ä de gott om. Å sen kom Kårre år
sjuttinie —

— Ja fick ärva far mins plats, för han va försågare, å nu
kan man i alla fall tjäna sina förtitvå kroner på hundra
timmars beting. Fast no finns de många, som inte har mer än
tretti kroner å få ve slutningen var fjortone da. De ä inte
mycke å leva på, fast inte ä arbete så drygt heller ve
kap-trisserna, förstås.

— Ja, si te få en avlöning, de ä som å kasta en liten pinne
i helvetets eld.

Där sprang Signe fram och tillbaka mellan salen och köket,
hon hjälpte de andra flickorna att duka kaffebordet, mera
kunde de knappast göra för socialismen, men de gjorde med
iver och fröjd vad de kunde.

Hon nickade åt Bernt var gång hon gick förbi, och han
nickade igen. Han kände sig så lycksaligt matt, striden led
mot sitt slut, spänningen gled bort i befrielsens stolta glädje.

Gustav Carlsson berättade en rolig historia för sina
tacksamma åhörare, medan de väntade på kaffet.

346

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0346.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free