- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
348

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Ungdom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Där sker ju en hel revolution!

Den gamla faderliga ledningen faller bort, ett nytt system
införes, amerikanskt och praktiskt, arbetarna bli nummer.
Snart ska man få se, att de där gamla gubbarna komma
ramlande huvudstupa yrvakna in i en fackförening! Då blir
det muntert vid Ramnäs!

Det blev sent, och man kunde ändå inte skiljas.

Inte orkade man dansa heller, efter ett par varv kändes det
tungt i fotterna, bröstet var så fullt av jubel, att man bara
ville sjunga och ropa.

Det var natt ute, i stora salen var halvmörkt, lamporna
började slockna. De gamla hade gått, ungdomarna sutto kring
väggarna i glada grupper eller bara par om par.

”Du ser på mig, det ser jag, vad du tänker på, det vet
jag, vad du vill ha, det kan du få en gång om några år!”

Det sades inte, men det kändes i varje liten rörelse, som
flickan gjorde under gossens arm.

Det blev tyst där inne. En lampa slocknade igen, men ändå
ville man inte skiljas. Från flera håll hördes dämpad sång,
flickorna nynnade tyst för sig själva, pojkarna nickade stolta
åt varandra — nu, nu äntligen är vår dag kommen!

Bernt satt i sitt hörn, Signe hade burit till honom kaffe och
doppa, han fick inte ta sig själv, bara sitta still och låta henne
komma och gå och lägga för honom allt gott, som flickorna
skaffat.

Ju längre han satt där, dess mer upprörd kände han sig,
ja, nästan som om han ville gråta, men inte av sorg, inte av
tungt hjärta. Och kanske inte heller av glädje. Det kändes
bara så oroligt inom honom. Våren stod färdig där ute med
skymningsljus över alla marker. Snart skulle den vara över.
Det gällde något — nu, just nu —. Kampen skulle också vara

348

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free