Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De dansade — en brinnande dans, en glödhet, förtvivlad
dans. Signe viskade i hans öra:
— Åke, lova mig en sak?
— Ja!
— Gå med mig i kväll!
— Ja ja!
— Lovar du?
— Ja! Vart ska vi gå?
— Vi ska se på strejkbrytarna!
Hon visste inte längre vad hon gjorde, virvelstormen förde
henne med sig bort, och hon hade bara en tanke: att samla
folk åt Bernt, så att skaran blev stor, förkrossande stor.
Hon dansade med många pojkar den kvällen, lilla Signe.
Och alla lovade de att följa henne till strejkbrytarna. Hon
agiterade med sitt guldgula silkehår, sina tårade blåa ögon
och hela sin unga, varma flickgestalt.
— Skingra er där!
Det var några bokhållare tillsammans med förvaltare Giesse,
han stack sin käpp mitt in i en klunga pojkar och viftade isär
dem.
— Skingra er bara — raske på!
Men i blinken var han omringad, som getingar trängde sig
pojkarna inpå angriparen, trampade honom på tårna,
sparkade honom på smalbenen och skreko alla språkets smädeord
i hans ansikte. Yr och kollrig av förskräckelse slapp han ut
igen ur ringen till slut och försvann hastigt med sina
bokhållare.
Kvällen var mörk och kvalmig, himlen var disig. Fuktiga
dimmor stego upp ur markerna och bredde sig vida omkring.
363
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
