- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
365

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Ungdom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Revolutionen kommer! Stå upp, kamrat, och fröjda dig!

— Alla ska gå på en gång!

Tredje gruppen var färdig. Bernt sprang omkring till de
olika bataljonerna, han bar revolvern i handen — han hade
fått den av Signe, nu skulle den användas.

Ska man då ständigt i hela livet bara drömma om våren
och om fjärran stjärnor? Ska man aldrig själv få komma in
i sagornas land, ska man aldrig nå befrielsen? Hur mången
längtan har inte redan glidit bort till intet — till lysande
bilder bara i ouppnåeliga rymderna! Gården åt far —
kvinnan och kärlekslivet — rättvisa åt folket i fabrikernas svarta
helvete — befrielsen ur herremaktens rövarhänder! Allt ska
vinnas till slut med en stor och väldig handling, det får inte
stanna vid drömmar! Man har inte rättighet att bara sträcka
händerna efter stjärnorna och önska sig högre upp, med egna
händer måste man resa mot höjden sin egen levnads tempel.
Släpp stormen lös! Låt vågorna gå med gungande makt mot
stranden! Sköra isar ska brista, svaga bojor ska brytas, våren
brinner, blodet brusar, tanken svindlar, nävarna knytas —
sista slaget, kamrater! Alla på en gång! Nu måste det ske,
sedan är segern för alltid vår! —

Bernt såg inte, att skarorna bestodo av nästan bara
ungdom. Knappast en enda äldre man fanns med. Borta voro
Dunder, Gustav Carlsson, alla som hade hållit sig till en annan
krigskonst. De stodo ett stycke därifrån och sågo med
klappande hjärtan saker ske, som ingen kunde hindra, den som
ställt sig i vägen hade blivit slagen till marken utan vidare,
och över honom skulle stormen gått vidare fram.

— Har du hört va gammelprästen sa, när han snava i
trappan opp te predikstoln? sade Carlsson, mörk i hågen,
till Dunder.

365

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free