- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
368

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Ungdom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Ut me strejkbrytarna! hördes skränet. Ut me dom
förbannade gulingarna! Klassförrädama — stena
klassför-rädama!

Bernt svor, där han sprang i spetsen för tredje gruppen.
Den ömtåliga stämningen hade redan slagit om, arbetarna
hade gått till anfall mot just de män, som skulle skyddas
oeh befrias! Det går sannerligen inte på några timmar att
vända ett sådant hat till vänskap!

Han kom fram. Över platsen låg ett blåblekt ljus av en
båglampa på något avstånd. Som en tunn rök gled dimman
ringlande över marken och in mellan tallstammarna i
skogs-brynet.

— Strejkbrytarna får inte röras! skrek han.

De hörde honom inte. Men plötsligt kom ett annat rop:

— Polisen ä här!

Några polismän kommo springande utför backen, i spetsen
fjärdingsman med en vit servett i handen, de hade just suttit
och spisat kväll inne hos förvaltare Giesse.

Ögonblickligen vändes stenregnet mot den nya fienden.
Spakar och klabbar slungades emot de stackars karlarna, en
vinande storm av alla slags tillhyggen — de stannade, de
väjde baklänges, de drogo sig undan igen och voro borta.

Bernt smällde i väg ett skott efter dem, han riktade för
säkerhets skull revolvern mot trädtopparna.

Då stod plötsligt disponent Ek mittibland de rasande
skarorna. Lugn i stormen, stor och grann, vänstra handen höll
han i byxfickan liksom på kontoret om vardagarna, den högra
höll ett bastant grepp om nacken på ynglingen Gerhard Brand.

— Eken ä här! gick ett gemensamt skri omkring honom,
han hörde det knappast, han betraktade nyfiket den
sprattlande syndaren, som han huggit fast — ett spefullt småleende

368

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free