Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En solröd vårafton kom Bernt smygande uppför
Sjödals-liden på väg till Åsens gård.
Varför han sökt sig hit är inte så gott att veta. Han ville
gömma sig, förstås, och tänkte väl att gamla hemmet uppe
i ödemarken skulle kunna ge honom skydd.
Fadern hade berättat så mycket om gården, men själv
mindes Bernt bara dunkelt sen barndomen vad han hade sett.
De där stugorna alltså där uppe på branten — ja, men så
små! Han hade i minnet en stor och präktig gård, och så
var det ju bara ett litet oansenligt ställe!
Gärdsgården kring backen låg nervräkt — vad skulle det
tjäna till? — Nå, på det viset! Den kunde inte stå, den var
rutten.
Manbyggnadens dörr var igenspikad, i fönstren funnos
inga rutor, endast stora brädlappar fastslagna utanpå
fönsteröppningarna. Halva taket var borta, skorstenen hade ramlat
ner. Men björket hängde frodigt och grönt kring de vita
stammarna vid knuten.
Varför skulle det växa småskog på marken ända fram till
stugknuten? Unga plantor av tall och gran, somliga så höga,
att de gingo över knäet — nå, de hade ju sått sig själva.
Uthusen hade fallit tillsammans, endast den gamla
foder-ladan stod ännu något så när rak i väggarna, men hade inte
längre något tak, det låg nerfallet på golvet där inne, såg
Bernt genom en bred springa mellan några timmerstockar.
Och småskogen växte friskt där inne i ladan också.
377
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
