- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
379

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Ungdom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ja visst! Hela Sjödalen var ju som ett avskrapat skinn,
knottrigt av små bergknallar. Marken låg rödbränd och bar
mellan de små ödsliga vattnen.

Endast några spridda fläckar av skogsdungar funnos kvar,
de liknade sådana tofsar, som hänga kvar vid fällen, sedan
allt annat hår ätits bort av mal och löss.

Där nere stod en gång vildskogen i prakt och rikedom.
Storfors bolag kopte det hela av trävarufirman Johansson &
Persson för en halv million och förtjänade ett par millioner kronor
på att timret avverkades, stort som smått.

Vart gick rikedomen? Stor del kom sannerligen inte land
och folk till godo.

Överallt där nere vid stränderna syntes små grymma
män-niskohus, flera byar av baracker och stugor, gudarna må
veta vad folket gjorde där. Kanske hade de kommit dit under
avverkningstiden. — Ja, vet nån människa, där finns till och
med ett litet grådaskigt kapell eller bönhus eller kyrka eller
vad det där gemena skjulet ska föreställa, det är något som
van Geldern låtit bygga upp för själavården i ödemarken, han
vet vad folket behöver, han!

Bernt slog sig ner i en skogsbacke och läskade sina ögon
med dalens nya skönhet.

Han var ruggig och förstörd till kropp och själ av några
dagars liv på flykt genom skogarna. Han var smutsig, kläderna
voro trasiga, han började bli trött på detta. Kunde man inte
snart vända om till Storfors, må tro? Nu skulle väl hela den
där lilla historien vara glömd, länsman var ju inte skjuten,
hade han fått höra, bara slagen ett skrubbsår i ansiktet av
en ribba. Men i brev från Dunder hade stått, att Bernt fick
inte tänka på att resa hem ännu. —

Fåglarna spelade i de solvarma trädtopparna samma en-

379

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free