- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
380

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Ungdom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

toniga visor som alltid. Bernt satt där och undrade, vart det
skulle ta vägen till slut med detta vackra land.

Bara i Timmerdalen finnes ett par hundra sådana ödegårdar
som Åsen nu. Man ska då inte räkna hur många de äro i hela
Norrland. De ligga inte tätt — så mycket värre. Åkerlapparna
ha aldrig varit stora, mera skulle säkert med tiden ha kunnat
erövras av jorden, men i så osäker affär lägger ett bolag inte
gärna ner pengar. Därför dräptes hemmen, och det uppbyggda
raserades.

Där gårdarna ännu leva med någon smula liv, där gå
viljelösa arrendatorer, bundna till kropp och själ i hopplös
bolags-träldom. Man får och gitter inte längre bryta ny mark åt en
föråldrad odling.

Natten hade sänkt sig ner för Bernts ögon, där han salt
i skogsbacken och såg ut över Sjödalen. Stjärnorna vandrade
stilla fram i rymden högt över de skuggsvarta storfjällen Jorm
och Rautan och Anjesvallen med Sarvas och Ålma.

Han reste sig och gick tillbaka till gården.

Taket över manbyggnadens kök hade störtat in, men i
lill-kammarn kunde han nog få skydd. Han bröt dän
brädlapparna, som sutto för fönstret och stal sig in.

Golvet var uppruttet av regn och snö, som sökt sig dit. Han
snubblade oupphörligt i springorna, hans steg gåvo dova ekon
i det lilla tomma rummet. Där var ett nattsvart mörker.

Han rev eld på en tändsticka — å jo! Genom
golvspringorna kunde de underjordiska löpa upp och ner så
bekvämt de bara ville.

Plötsligt fick han se sig själv. Smutsig och trasig stod
han där som en vilde med tändstickan i handen — den
slocknade. Han stod ensam i mörkret och kände iskylan jaga
genom kroppen, nattfasans hemska smekningar.

380

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:10:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free