Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mannasläkt. Fadern måste dock på sin tid gå ifrån sin gård,
förmodligen på grund av den ohejdade dryckenskap som
råder i dessa landsändar. Sonen har nu avslutat den gamla
släktens historia, som utmynnar i vår tids allmänna
deprava-tion. Flitiga besök på det s. k. Folkets Hus vid Granå torde
ha totalt förvirrat den unge mannens redan förut icke alltför
starka intelligens och givit riklig näring åt hans brottsliga
fantasier.
Sådant skrevs alltså om Bernt Johan Andersson. Det trycktes
och spreds från den ena tidningen till den andra, det lästes
av alla människor i landet, det troddes som Guds ord. Just
sådan måste en av dessa vilddjursliknande folkledare vara
beskaffad. Det överensstämde fullkomligt med de allmänna
begreppen om arbetarnas psykologi.
Om orden kommo från en Bernt Andersson eller från en
Gerhard Brand, det utgjorde inte den ringaste skillnad. Bernt
var ohjälpligt vanärad och förstörd. Han kände det.
Någon kom visst in i rummet? — Nej. Det är alldeles tyst.
Men vad var det? Någon snyftade till? — Han vände sig
trögt på stolen — jaså, smedens dotter. Varför står hon där
och gråter, må tro?
Flickan kom fram till honom och sade något. Vad menade
hon. Att han skulle gå?
— Gå? frågade han.
Hon nickade, och tårarna strömmade utför hela hennes
ansikte. Varför skulle Bernt gå? — Nej, visst inte! Han
drog så slött på mun. Ingen polis i hela världen kan finna
honom här.
En vagn rullade på gatan, den stannade utanför porten.
Flickan skrek och grät — varför går inte Bernt? — Han
bara stirrade och log.
387
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
