Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tillförordnade kronofogden i Timmerdalen, häradshövding
Enander, var inte persona grata i länsstyrelsen. Nu skulle han
sättas på det hala.
Naturligtvis fick han leda den förberedande undersökningen
rörande upploppet, och länsmän, fjärdingsmän, poliser och
detektivkonstaplar ända ner från Stockholm sattes honom till
hjälp. När allt var färdigt, talade en vis man i landshövdingens
öra:
— Nu är det väl lämpligast, att Enander får förordnande
att vara åklagare i målet? Han känner bäst till sakerna och
anses ju för övrigt ha sympatier för arbetarna, så att han
blir åtminstone opartisk, kan man förmoda.
Enander fick förordnande.
Han tog emot det utan särdeles stor glädje, han hade redan
haft mer obehag än en människa vanligen anser sig ha
förtjänat. Alla dessa telegram från landshövdingen, som var
i Stockholm, de kommo som pisksnärtar med hetsande frågor.
Och så alla dessa soldater, som gubben Karpenström skickade
till honom för att han skulle kunna behärska situationen! Han
fick tio gånger mer än han behövde, han försökte värja sig
med telegram: militär nu överflödig — det hjälpte inte, han
skulle ha mer och han fick.
Landet låg ohyggligt illa till för arbetarna efter upploppet.
Länsman Åkerberg var ju inte skjuten — en ren slump
förstås — men det slag han fått av en träribba, som slungats
390
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
