Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Försvarsadvokaten spelade ut sin sista, ömkliga trumf:
— Häradshövding Enander lär ju vara känd för att ha
starka sympatier för arbetarnas strävanden, hur kan han då
fälla ett sådant yttrande som det han nyss gjorde om de
anklagade?
— Vad har åklagaren att anföra? frågade domaren.
— Jag sympatiserar med alla deras berättigade
strävanden, så länge de hålla sig innanför lagens gränser. Dit räknar
jag inte uppror, upplopp eller resande av livsfarligt vapen
under hot mot olika tänkande. Sådana medel användas endast
av de sämsta elementen, och det kan endast vara till
arbetarklassens liksom till samhällets förmån, att sådana gallras ut
och strängt bestraffas.
Häradshövding Punsch hade bara hackorna kvar. Och spelet
fortsatte.
Det var redan långt framme på sommaren, när målet sista
gången var före.
Salen var fullpackad, rätten satt, åklagaren stod färdig,
fångarna fördes in, en lång och sorglig rad av bleka,
skäggstubbiga barnansikten.
Poliskedjan ställdes upp bakom dem.
Vad väntar man på? — Försvarsadvokaten är ännu inte
kommen.
Åklagaren började läsa, han hade hållit på en god stund
med sina slutpåståenden, när häradshövding Punsch smet in,
glåmig i ögonen, nersmord av punsch på kläderna och
tämligen långtifrån nykter.
När Enander blivit färdig med sitt välgjorda arbete, höll
defensor ett litet kort och kraftigt tal. Det inskränkte sig
huvudsakligast till:
— Va ska’re vara bra för?
395
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
