Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några andra herrar. Med bästa vilja i världen kunde man inte
säga att där rådde någon stor glädje, men de pratade, de
skrattade, de skålade — pojkarna slukade dem med ögonen
där nere i mörkret.
Å nej, den festliga kollationen var inte särdeles glad.
Enander kände dagens tunga gärning som ett band kring
hjärtat. Inte för att han var hederligare än de flesta andra
människor — många i Timmerdalen anse sig ha goda skäl
att säga tvärtom — men han tyckte, att det hela var en
meningslös grymhet. Han svalde sin grogg med en
förnimmelse av att vara på sin egen begravning.
Han vände sig till den unge häradshövding, som haft
förordnande att vara rättens ordförande:
— Varför i herrans namn klämde ni till med åtta år?
— Tja — det kunde väl ändå inte undvikas?
Enander skakade på huvudet:
— En sån förbannad historia!
Den blekfete redaktör Kropp gallskrek:
— Den där tjocke lymmeln Dunder ä den värste av dem
allesammans, det är han som hetsar opp dräggen!
— Det kunde ju inte anföras någonting emot honom att
hålla sig till?
— Tror jag det! Han klarar sig bakom de andra, men
tro mig, han är den verklige ledaren!
Drömmen om den enväldige ledaren tar aldrig slut.
Musiken spelade fosterländska sånger, och lyktorna stucko
fram sina röda ögon här och där i skymningsmörkret under
trädens grenar. Glädjen steg vid alla bord.
Enander hade redan fått uppbära mycken tacksamhet. I sin
ficka bar han ett telegram från landshövding Karpenström,
enkelt och flärdfritt:
”Tack för god vakt.”
402
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
