- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
410

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Ungdom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sökte göra det klart för sig, hon försökte med sina tankar
gripa vad hon kände, men det var redan borta för henne.

Mellan människorna går en bred älv, det som är rätt på
den ena stranden är orätt på den andra.

På denna stranden visste alla, att Bernt hade handlat rätt,
och de hatade med samma hat som han allt som var orätt.

På den andra stranden visste alla lika klart, att Bernt hade
handlat orätt, och de hatade med samma hat som han allt
som inte var rätt. Därför togo de honom och dömde honom
bort.

Då finns det ingenting, som är rätt överallt och alltid?
Allt sådant är bara något som man själv tror, därför att man
lever endast på den ena stranden.

Strömmen däremellan går ständigt fram med samma stilla
sorl förbi människors tankar om orätt och rätt, gärningarna
komma som rök över stränderna och sväva bort över vattnet
som skyar och dimma och dis. Det är ingenting, har ingen
betydelse, det blir till intet. Endast strömmen rinner och
rinner och försvinner i mörker, där intet öga kan se.

Då är det ju omöjligt att leva. Man gitter inte längre.

För att rädda sitt förstånd och behålla sin kraft måste man
stanna på den ena stranden, älska vad som där är rätt, hata
vad som där är orätt och kämpa med ärliga vapen mot
fiendefolket. Det är mannens enkla plikt.

Men Signe såg framför sig en lång följd av levnadsår. Hur
skulle hon kunna bestå ända intill slutet? Hon måste ju
ständigt vara bland dessa hårda människor, som ingenting visste.

— Ä Signe inne?

Gustav Carlsson stod i dörren och kikade in.

— Joo då!

Både gumman och flickan svarade på en gång.

410

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0410.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free