Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Stig in, Carlsson, å sitt ner! Vi ska tända lampan, så
att vi sir varann!
Gumman tände och skakade hand med gamlingen från
fattighuset.
— Skulle väl titta in till er å si hur ni har’et på denna
förbannade dag.
Carlsson hade blivit gammal på några korta veckor, böjd
i ryggen, grå i håret, blek i ögonen. Han lade hatten i soffan,
satte sig strax bredvid och stödde handen mot sin käpp.
— De ska bli te flytta nu också, har ja sport.
— Å ja, de blir väl allti nån rå.
— Hon ä välkommen hem te mitt hus, moster, ocken da
hon bara vill.
— Han ska inte skoja me sånt, Carlsson. För resten har
nog frua lovt å hjälpa oss.
— Må de? Kan någe gott komma från Nasaret? Men de
förstås, de ä inte småfågelmat som korpa ska äta.
Gumman rullade fram och tillbaka över golvet som ett litet
grått nystan, kaffe skulle Carlsson ha, den som inte bjuder
fattigfolk på kaffe, kommer att dö i skogen.
Några män stego in, ett par kvinnor följde dem efter.
Arbetare på bruket. Alla stego fram och togo först gumman
i hand och sedan Signe. På gammalt bondevis.
— I har fått sorg här i huse, får en höra. Jo jo, de skulle
så gå.
Lilla Signe gick så stilla i sin nya värdighet som sörjande
efterleverska, nästan som änka, fast hon aldrig blivit varken
vigd eller på annat sätt gift eller ens trolovad med ring och
löfte, saken var ändå viss och erkänd.
— Sätt schalusin för fönstre, du flicka, sade gumman. De
ä onödit å visa opp te disponentens att här ä folk i kväll.
411
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
